Är vi världens ensammaste?
Jag såg en undersökning tidigare idag som visade att Sverige har flest singel hushåll i hela världen samt att det aldrig har funnits så mycket singelhushåll i detta land som nu. Är vi med andra ord även världens ensammaste folk? Jag menar om man tror på stereotyper så känns det ju så, engelsmännen spenderar sin tid efter jobbet på närmaste Pub, Fransmännen äter middag med familjen varje dag (då inkluderar familj även mormor, farmor, farfar osv osv). Italienarna sitter på sina Cafeér under siestan samt efter arbetet, ni ser nog vart jag vill komma ...
Men har det alltid sätt ut så här? Jag tycker mig se i alla dokumentärer och skilldringar av 60 och 70 talet i sverige att man minsann bodde i kollektiv, träffades i närmaste park, käkade familjemiddagar, gick ut efter jobbet med sina arbetskamrater och allt det som många idag avundas våra sydeuropeiska vänner. Så hur kommer det sig då att vi helt plötsligt väljer ensammheten? Är Svensken så mycket räddare för att bli sårad? Är vi asociala av naturen här uppe i norr? Skäms vi för att inte följa normen? Eller är det helt enkelt så att vi har flyttat vårt sociala liv någon annanstans?
Idag behöver vi inte gä hem till någon för att tala med personen, vill man någon någonting så kan man få tag i personen i fråga på mindre än 1 minut oavsett var personen befinner sig, konstant kontakt med alla vi känner via MSN, E-Mail, Mobiltelefoni, SMS, VI är konstant anträffbara på alla sätt som finns så vi kanske helt enkelt väljer att bo ensamma i större utsträckning för att vi vill ha EN ENDA fristad där vi får vara i fred?
Men har det alltid sätt ut så här? Jag tycker mig se i alla dokumentärer och skilldringar av 60 och 70 talet i sverige att man minsann bodde i kollektiv, träffades i närmaste park, käkade familjemiddagar, gick ut efter jobbet med sina arbetskamrater och allt det som många idag avundas våra sydeuropeiska vänner. Så hur kommer det sig då att vi helt plötsligt väljer ensammheten? Är Svensken så mycket räddare för att bli sårad? Är vi asociala av naturen här uppe i norr? Skäms vi för att inte följa normen? Eller är det helt enkelt så att vi har flyttat vårt sociala liv någon annanstans?
Idag behöver vi inte gä hem till någon för att tala med personen, vill man någon någonting så kan man få tag i personen i fråga på mindre än 1 minut oavsett var personen befinner sig, konstant kontakt med alla vi känner via MSN, E-Mail, Mobiltelefoni, SMS, VI är konstant anträffbara på alla sätt som finns så vi kanske helt enkelt väljer att bo ensamma i större utsträckning för att vi vill ha EN ENDA fristad där vi får vara i fred?
Kommentarer
Trackback
